Ett läromedel i ämnet svenska

Nordiska författare, NE-text

Vad är romantiskt för er?

Hur ska vi betrakta franska revolutionen? Den blodiga avslutningen på feodalismen eller det våldsamma fröet till västerländska demokratiseringsprocesser? Eller är det ett brott med hyllningen av förnuftet som inleds med renässansen. Uppdelningen mellan förnuft och känsla, ett tänkearv ändå från Platons tid

Romantiken kan uppfattas som ett brott mot klassicismens och upplysningstidens abstrakta och regelstyrda konst och litteratur. Den romantiska konsten och litteraturen skulle visa människan en slags högre, sannare verklighet.

Historiska bakgrundfaktorer:

• Fortsatt ökande industrialism och urbanisering, högre tempo i denna förändring – industriella revolutionen inleds
• Stora städer, överbefolkade fattiga områden, omänskliga produktionsförhållanden
• Ifrågasättande av enväldet som styrskick: Franska revolutionen och Amerikas bildande
• Ifrågasättande av vetenskapen som en förklarings- och problemlösningsmodell för allt: visst att det finns ett blodomlopp men var sitter själen?
• Fortsatt ökande läsförmåga och textspridning (exponentiella förhållanden)

Vilket kan förklara följande tänkesätt

• Naturen är något ursprungligt som vi har lämnat, men som vi måste söka oss tillbaka till för att förstå oss själva. Naturen kontra kultur, där naturen står för något ursprungligt och äkta medan kulturen, staden och det moderna livet är något konstlat och falskt
• Människans känsloliv är en del av det äkta, ursprungliga och naturliga hos oss samtidigt är naturen en slags själens spegel, förstår vi naturen förstår vi oss själva, lite mysko så där…
• Känslomänniskan som ideal ersätter förnuftsmänniskan. Känslor är viktigare eller sannare än förnuftet
• Vad är egentligen känslor och finns det en själ? Och vad är i så fall en god respektive en ond själ? Själens mörka vrår…
• En av de viktigaste och starkaste känslorna är kärleken, en slags naturkraft
• En del av ”naturtänket” yttrar sig också i ett ”frihetstänk”, vilket påverkar de politiska rörelserna
• Det ["egna"] enkla folket är naturligt, okonstlat – idéer om folksjäl (grogrund för nationalism och främlingsrädsla)
• Tillbaka i tiden också, för att förstå: ämnet historia grundas
• Konstnären som ett geni, inte en hantverkare

Detta förklarar sin tur följande litterära innehåll:

• Naturskildringar
• Kärleksromaner (Den unge Werthers lidande)
• Mycket lyrik
• Skräck, fantasy, deckare (exempel på nya litterära genrer)
• Smaskiga äventyrsberättelser
• Historiska romaner (medeltiden på modet)

Ordet romantik är lite snårigt att härleda men det kan hjälpa till med förståelsen: ordet betyder ytterst ”på romanskt, dvs. romarnas/folkets vis” och uttrycket användes redan under medeltiden för att markera något som inte var på latin utan på folkspråket.

Romantiken är en kortlivad litterär epok, men många texter som haft ett enormt stort genomslag för senare litteratur och film skapades då. Här kommer ett försök gallra något i det författar- och textrika kapitlet:

-          Goethe, Den unge Werthers lidande

-          Edgar Allan Poe, Sällsamma historier

-          Charlotte Brontë, Jane Eyre

-          Emily Brontë, Svindlande höjder

-          Victor Hugo, Samhällets olycksbarn, Ringaren i Notre Dame

-          Alexandre Dumas, De tre musketörerna, Greven av Monte Cristo

Jane Austens romaner ger oss en bild av hur livet i den engelska småstaden kunde se ut i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet. Miljön och det beteende som frodades där har kommit att bli mycket populärt att gestalta på film. Mixen av vackra kläder, stränga men oskrivna regler för vad som får sägas och göras och den press som stora klasskillnader skapar tycks göra sig särskilt bra i rörliga medier. Här kommer två scener från två olika filmatiseringar av Stolthet och fördom, en TV-filmatisering och en storfilm (tyvärr hittar jag inga reklamfria klipp). Typiskt för alla Jane Austen-filmatiseringarna verkar vara att regissören skapar en kontrast eller konflikt mellan vad som sägs och vad som görs, dvs. vad som syns i bild, t.ex. blickar och pauser i tal.

Upplysningstid, börjar i barocken, sent 1600-tal/början av 1700-talet. Bakgrundsfaktorer i Europa:

1. Religionskrig (30-åriga kriget)
2. Kolonialisering
3. Vetenskapliga upptäckter, både biologi och fysik
4. Ökande handel och början till industrialisering
5. Framväxande av borgarklass och sakta ökande urbanisering
6. Tryckpresstekniken förfinas och texter sprids lättare och snabbare

Dessa bakgrundsfaktorer kan förklara:

1. Ny syn på människan som biologisk och social varelse (mötet med andra kulturer och människokroppens utforskande)
2. Nya maktspänningar från kung och kyrka till kung och stat/nation, början till utveckling världsliga men icke-ärftliga politiska system, framväxande av stat/nationer mixat med perioder av envälde
3. Snabbt ökande tilltro till vetenskapen som ett sätt att förstå världen på (till skillnad från religiösa förklaringsmodeller)
4. Förnuftet ska råda (se föregående; dina iakttagelser kan systematiseras vetenskapligt…)
5. Fascinationen för resor och möten med nya kulturer
6. En ökande del av befolkningen kan läsa

Litteraturen handlar om:

1. Hur människor funkar (t.ex. Robinson och Candide)
2. Hur människor fostras och formas (t.ex. Emile)
3. Hur länder styrs och makt utövas (t.ex. Gullivers resor och Ett anspråkslöst förslag)

Här hittar de anteckningar som jag gjorde EFTER lektionerna i vecka 11, dvs. jag kan ha glömt något som jag nämnde då, så du som inte var på plats, jämför gärna med en klasskamrat.

Shakespeare, underlag

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven:  

• utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur samt gärna läser på egen hand och av eget intresse
• utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera
• utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag och att anpassa läsningen och arbetet med texten till dess syfte och karaktär
• får möjlighet att förstå kulturell mångfald genom att möta skönlitteratur och författarskap från olika tider och i skilda former från Sverige, Norden och andra delar av världen

Ni kommer i huvudsak att arbeta med två typer av material: dels får ni i papperskopia del av ett läromedel i litteraturhistoria, dvs. texter om litteraturen och det samhälle som den är skapad i, dels får ni smakprov på den aktuella litteraturen. Till detta kommer de föreläsande moment som jag kommer att ge er samt mindre skrivuppgifter i anslutning till smakproven. Tisdagen den 5 juni kommer vi att summera kursen genom ett avslutande skriftligt prov.

Som en del av litteraturorienteringen ska du också läsa en av de romaner som nämns i texthäftet, förslagsvis en roman från 1800-talet eller senare. Du väljer själv vilken roman du läser och du ska lämna en skriftlig redovisning av din läsupplevelse, se enskild instruktion på andra sidan.

Arbetsområdet är textintensivt; det är mycket text som ni ska ta er genom och ni kommer att möta flera nya begrepp. Ni kommer att få användning för era kunskaper i historia. I undervisningen kommer jag att följa bokens upplägg och jag förväntar mig att ni till varje lektionstillfälle har läst de aktuella sidorna i boken. Min rekommendation är att ni skapar någon form av system, t.ex. en excelfil, där ni håller koll på alla de författare, texter, epoker, ismer och ungefärliga tidsavgränsningar som nämns.

Romanläsning

Genom egen läsning får du möjlighet att stifta närmare bekantskap med någon av de världsberömda och betydelsefulla romaner som nämns i arbetsområdet. Du ska ha valt vilken bok du vill läsa, senast på fredag, vecka 10. Du anmäler vilken bok du vill läsa genom att kommentera mitt inlägg i FB-gruppen (en lösning som jag hoppas passar er väl).

Den skriftliga redovisningen, rapporten, ska vara mig till handa senast på torsdag eftermiddag den 24 maj (se skrivschema). Ett tidigare inlägg på http://sjuannollnio.pedagogbloggar.se/2010/03/07/konsten-att-skriva-bokrapport/ ger er idéer om den skriftliga redovisningen. Då det rör sig om mycket välkänd litteratur är det mycket lätt att hitta information och uppslag om romanerna utan att läsa dem. För att undvika sådana genvägar, ställer jag tre typer av krav på din redovisning:

• Din text ska innehålla minst tre referenser, t.ex. citat, till enskilda passager, karaktärer eller miljöbeskrivningar i texten.
• Du ska göra minst tre personliga kopplingar med tydlig anknytning till texten, dvs. kopplingar till dina egna erfarenheter eller kunskaper.
• Du ska göra minst tre kopplingar till vår tid, också dem med tydlig anknytning till texten.

Självklart blir din text mer läsvärd om dessa inslag ges en integrerad, naturlig roll i redovisningen, dvs. akta dig för att liksom beta av de tre punkterna ovan som om det vore svar på ett prov.

Till din hjälp vid bokvalet hittar du här en lista över de flesta av de böcker som nämns.

Romanläsning, 1600-2000

Jag surfar runt på nätet och söker exempel som jag tycker funkar bra för er.

1. Exempel på krönika. Jag tycker exemplet är bra på innehållssidan, men möjligen är hanteringen av stycke och mening lite knepig med många korta rader i styckena, en estetisk fråga mest. På sajten finns en del andra exempel som jag inte tittat så noga på, men sajten verkar seriös.
2. Typiskt för en krönika är att den innehåller en mer privat reflektion, reaktion eller erfarenhet som av skribenten lyfts till något mer allmänmänskligt, något som är intressant för en läsande allmänhet. Här kommer ett exempel från tidningsvärlden, ett exempel som visar att krönika och någon form av recension eller bedömning ibland kan vara ganska lika varandra.
3. Det kommer mera efterhand…

Ett norskt språkbad

Den pedagogiska planering som jag presenterar här ser något annorlunda ut än den som ni fick i samband med novellen. Ett av skälen är att det inte är någon som anmält sitt intresse av att testa redovisning i helklass. Jag vill också passa på att trycka på att det är viktigt att du förbereder en diskussionsfråga som du avslutar din lilla presentation med.  Jag gissar att vi inte hinner alla presentationerna på onsdagen i vecka 50, utan att vi får fortsätta i veckan därpå. Presentationen ska vara kort och kärnfull. Den ska ge lyssnarna en förståelse för vad du har läst och, vilket kanske är mest intressant, vad läsningen har gett dig för tankar och idéer. Självklart får du säga något värderande, men jag råder dig att undvika stumma formuleringar som ”bra” eller ”dålig”.

Nobelpristagarnovell

Det närmar sig jul. Du får höra att du behöver läsa böcker. Det finns bra böcker. Aha, en så förträfflig kombination. På somrarna läser jag mängder med ungdomsromaner och här kommer ett jätteinlägg som till största delen består av de anteckningarna som jag gör när jag läst en bok. Det är alltså mina högst personliga reaktioner. Jag är typ 30 år äldre än du. Vi måste inte tycka samma sak, men du känner mig och kanske kan du den vägen filtrera fram något som du skulle vilja läsa. Böcker med asterisk har engelska som originalspråk (om du vill träna your English).

Sommarläsning 2011

*Pojken i randig pyjamas, John Boyne

Titeln låter som en barnbok och det är ur en nioårings perspektiv läsaren får möta världen, men det är på inga sätt en barnslig bok. Det krävs inte så mycket kunskap om Tyskland under andra världskriget och om Förintelsen för att den här boken ska drabba dig som läser. Den unge Brunos berättelse är rak och uppriktig. Ditt försprång, dina förkunskaper, gör berättelsen smärtsam. Du vet mer än Bruno. Boken är lättläst. Den består av 20 kapitel och du som behöver mer än en kväll för att läsa den, kan utan problem dela upp läsningen på några dagar (om nu inte berättelsen tvingar dig vidare samma kväll).

Turk och Ayla, Niklas Krog

Jag kan tänka mig att boken är skriven för att attrahera både killar och tjejer. Vi följer växelvis Turk, som egentligen heter Mattias, och Ayla, vars föräldrar kommer från Turkiet, under deras växande förälskelse och deras med- och motgångar i basket. De är talangfulla niondeklassare i var sitt lag som inte bara lagt märke till varandras begåvning utan även till något annat. En basketintresserad läsare kan nog vara i vilken ålder som helst och ändå uppskatta boken; det märks att författaren har basketerfarenheter. Han var med och tog SM-guld för Alvik (ett av lagen i boken) 1986. Om du däremot är mer nyfiken på relationen mellan de båda basketspelarna, så rekommenderar jag kanske snarast boken till dig som går i sjuan-åttan. Turk, Ayla och basketen är trovärdigt beskrivna och många gånger rycks till och med en basketnovis som jag med i matchbeskrivningarna. Boken ger mersmak och jag vill absolut läsa de två andra delarna i trilogin.

*Naomi och Elys kyssförbudslista, Rachel Cohn och David Leviathan

Det finns en likhet mellan Naomi och Elys kyssförbudslista och Turk och Ayla: berättarperspektivet växlar. I den här boken växlar det till och med mellan flera olika personer. Naomi och Ely har alltid hängt ihop och alltid talat om när och hur de ska gifta sig med varandra. Under de sista åren har relationen blivit allt mer svårhanterlig för dem båda då Ely, till den förälskade Naomis stora sorg, kommit underfund med att han verkligen är homosexuell. Som om det inte var nog, förälskar sig Naomis pojkvän och Ely sig i varandra. I amerikanska bokaffärer finns en hylla som heter Young Adult och kanske skulle jag ställa boken där. Ungdomarna är i 19-20-årsåldern och går första året på NYU (New York University). Boken är rappt berättad och författarparet lyckas med att skapa unika berättarröster för varje person som framträder. Jag läser boken en vecka efter att jag kommit hem från New York varför jag med lätthet följer med i de lokalgeografiska svängarna. Sex, sexualitet och attraktion är ständigt närvarande i tankarna hos de unga vuxna. De äldre vuxna är inte fullt lika platta som de brukar vara i ungdomsböcker och som 16-17-åring hade jag nog fallit för Kyssförbudslistan. Musiken är också närvarande hela tiden, skickligt invävd i berättelsen, och det gör mig nyfiken på Nick och Norahs oändliga låtlista av samma författarpar. Boken inte som en typisk tjejbok, i vart fall inte om man som jag, vet att det finns killar som gärna läser om relationer.

Det kommer en ny roman av författarparet inom några månader; enligt översättaren, som jag känner, ska den vara läsvärd och ha samma schvung i berättandet.

Det är så logiskt att alla fattar utom du, Lisa Bjärbo

Det var ju rena turen att jag inte läste de två föregående och den här boken i rad eftersom alla tre har växlande berättarperspektiv. Det är lite så att jag undrar, vad är det med ungdomsförfattare och växlande berättarperspektiv? Är det ett sätt att bredda målgruppen? (Ja, det kanske funkar.) Är det ett sätt att öka spänningen? (Tja, när det visar sig att det finns minst två versioner av samma händelse så djupnar ju ofta konflikten för läsaren, så varför inte.) Är det för att göra berättelsen mer realistisk? (Visst, ett enkelt sätt att skapa trovärdigare karaktärer, kanske.)

Nåväl, också i Det är så logiskt att alla fattar utom du finns ett idrottsperspektiv för dem som söker det, i det här fallet orientering, men det är ett tunnare spår. Johan, som är kär i sin barndomsvän Esther, har valt orientering för att få utlopp för allt möjligt. Hans föräldrar separerar och kanske är det därför karaktären Johan verkar mer helgjuten, även om föräldrarna är så där hopplöst endimensionella som vuxna bara är i main stream-ungdomsböcker. Esther är enormt egocentrisk, möjligen tonårigt sjävupptagen. Det finns något i hennes sätt att bete sig som gör mig fnoskig. Hon framstår som en ganska korkad fjortis i tidiga gymnasieåren och det är emellanåt svårt att förstå varför Johan är så förtvivlat förälskad i henne. Det märks nog ganska tydligt att jag inte är så imponerad av boken, men möjligen är det min ålder som spelar in. Kanske hade jag läst den på ett annat sätt när jag själv var en egocentrisk fjortis.

*Fallen ängel, Becca Fitzpatrick

Om du med lätthet fastande för Twilight och bråkar med föräldrar om sena sändningstider på True Blood är Fallen ängel något för dig. Själv tyckte jag boken var urkass, att den hade en tvungen inre logik och att samtliga karaktärer, inte bara de vuxna, var platta och ointressanta. Du som älskar genren mer än jag kan lätt föreställa dig hur den mystiske fallne ängeln stirrar på än den ena och en den andra på det och hur prettotjejen Nora, som givetvis visar sig vara av någon märklig art, drabbas av hans ”svarta ögon”. Eftersom handlingen är så taffligt hopknuten, finns det flera oregelbundna delar som aldrig hittar sin form, men älskar man pubertetsvampyrer och böcker där till synes oskyldiga pussar på halsen framstår som något oerhört avancerat så spelar det nog ingen roll. I likhet med Det är så logiskt… stör jag mig på hur tjejerna framställs. Det är som att det bara finns ett begränsat antal roller eller identiteter för tjejer och att samtliga utgår från ett kvinnoideal som hör hemma någon gång på 1950-talet. Om de överhuvudtaget utvecklas av det som de är med om, är det alltid genom någon annan. Deras insikter och mognadsprocesser styrs av yttre, ofta manliga, krafter.

Hjälp, det finns tydligen en fortsättning…

Nyckelbarnen, Sara Kadefors

Jag börjar verkligen få upp tempot i läsningen nu, läser två-tre böcker per dygn. Kanske är det därför jag blir allt mer sträng i kravet på autenticitet, äkthet. Oavsett romanen utspelar sig i en fjärran framtid, på en okänd planet eller i Stockholm just nu, ska det kännas äkta. Autenticiteten är ett knep för författaren att skapa tillit, ett band mellan texten och läsaren. Nyckelbarnen är en bra mellanåldersbok, just för att den känns autentisk och det går att tro på det som händer. Många böcker skrivna för 10-13-åringar är för käcka samtidigt som karaktärerna är för enkla, ingen bra kombination.

Siri har börjat i femman och vill inte vara ensam hemma på eftermiddagarna. Hon har ingen bästis, något hon hitintills inte saknat. Ensamheten och den krypande sena eftermiddagsrädslan driver henne mot gränslösa Linn och Leo som har stora koncentrationssvårigheter. Trion, som snart blir en kvartett, tar till allt mer drastiska och tveksamma åtgärder för att komma till rätta med en lärare som saknar distans och en tillvaro utan vuxen insyn. Nyckelbarnen är en bok om mognad, om att växa till sig, och en mogen tonårig läsare kan uppskatta den även om huvudpersonerna är flera år yngre.

*Hungerspelen, Revolt, Suzanne Colllins

Förra sommaren läste jag den första och den andra delen i trilogin om Hungerspelen. Böckerna utspelar sig i ett framtida, diktatoriskt styrt USA, där inbördeskrig och klimatkatastrofer har minimerat staterna till drygt tiotal distrikt. Utan tvekan är det så att om jag hade stött på de här böckerna under högstadieåren hade jag varit helt såld och jag inte begripa varför Twilight-serien har fått så mycket större genomslagskraft, särskilt som Collins använder sig av några av de knep som gjort Potter-böckerna så framgångsrika.

Att skriva en serie, som i det här fallet en trilogi, är en utmaning och själv tycker jag att det är få ungdomsförfattare som klarat den; Collins gör nog det. Jag skriver nog eftersom en del typ av litteratur inte överlever 45-åriga cynikers läsning. Jag rycks med, bitvis, när 16-17-åriga Katniss Everdeen kämpar i de grymma Hungerspelen. Jag darrar, en kort stund, när Katniss tvekar i de känslofyllda mötena med Gale och Petaa. Jag lider, litegrann, när berättelsen tar en dramatisk vändning och spelreglerna helt förändras. Min dotter blir mycket mer berörd och i USA stod serien på bästsäljarhyllorna både i Chicago och New York. Böckerna har en samhällskritisk udd, riktad mot bl.a. reality-TV och själv ser jag dem som exempel på att fiktiv ungdomslitteratur är mycket mer fängslande litteratur än sådan som är ”based on a true story”.

Hålla masken, Magnus Ljunggren

Det där med äkthet, autenticitet, är verkligen ingen lätt sak. På pappret innehåller Hålla masken allt det där man kan tänka sig skulle kunna locka en idrottsintresserad men lite läsmotsträvig kille till en bok: hockey på elitnivå, matchspänning, snygga tjejer (och ifrågasättande av homofientlig jargong i omklädningsrummet) samt hyfsat besvärliga föräldrar. Men där t.ex. böckerna om Turk och Ayla (se längre upp) berättar om basket på ett sätt som får läsaren att faktiskt höra gnisslet av gympaskor som vänder tvärt, så brister Hålla masken i just äkthet. Boken är en typisk ungdomsroman och den är därför också lättläst, men själv har jag så förtvivlat svårt att acceptera att en skicklig och lovande målvakt tvekar inför NHL-möjligheterna, åtminstone så som tvekan framställs här.

Eftersom jag inte är någon idrottstyp, så kanske jag är oavsiktligt sträng när jag läser böcker med idrottstema (även om en av mina stora tonårsläsupplevelser är Åshöjdenserien, med fotbollstema, skitbra läsning!). Här kan du läsa en betydligt mer positiv recension av Hålla masken.

*Ginnys rike, Philip Pullman

Den här boken blir jag faktiskt inte riktigt klok på. Den är på samma gång banal och komplex. Kanske ordet kompakt ännu bättre beskriver det intryck jag får av berättelsen om den 16-åriga Ginnys insikt om vilka hennes föräldrar egentligen är och kanske framförallt om vem hon själv är. Boken är upplagd som en mysteriebok, ibland liknar den en ungdomsdeckare. Men författaren nöjer sig inte med att driva mysteriet framåt utan berör samtidigt så vitt skilda ämnen som barnmisshandel, Haitis sköra politiska läge och den vuxenblivandes insikter om livets många sidor. Det är nog så att detta är en ganska bra bok, som hade kunnat bli ännu bättre om Pullman vågat låta den växa ut över fler sidor. Som det är nu, är jag nästan lite vimmelkantig när allting klarnar och hinner liksom inte med de mer lågstämda avsnitten. En av bokens styrkor är att karaktärerna känns runda. Till och med de vuxna (varav några är svåra att sympatisera med) gestaltas på ett mer övertygande sätt än i de flesta böcker jag läst hitintills.

Kär i kärleken, Lina Forss

Oj, den här boken delar på sig: jag gillar språket, skarpt. Det är konsekvent och flyhänt; det är nutida. Men personerna och miljön, huh! Det känns lite Gossip Girls goes Swedish med allt vad det innebär. Det jag får kämpa med mest är de tre vuxengestalter som omger den 16-åriga Timotej af Lilja, också kallad Timmy, i hennes Londontillvaro: hon har tonåringar till föräldrar! Fast det är klart, för att vara en roman som egentligen inte handlar om något, så är den förvånansvärt lättläst. Timmy tvingas till London genom sin mammas och, framförallt, mammans nye mans jobbflytt. I London väntar egen lägenhet (vägg i vägg med föräldrarnas) och en rad förälskelser. London visar sig, med andra ord, inte vara så hemskt. Jag rekommenderar boken för dem som fastnat i anglosaxiska light-böcker för tjejer; den ligger, vad gäller språk och dialog, flera nivåer över denna många gånger uselt översatta litteratur som verkar ha som främsta syfte att träna unga kvinnor att konsumera kläder, prylar och människor.

Skuggvarelser, Magnus Nordin

Så verkar jag ha kommit över en slags klassiker vad gäller svenska försök att skapa fantasy i svensk nutida miljö och det funkar ju faktiskt. Gotland känner jag igen, ungdomsgestalterna känns bekanta vid det här laget och boken kan uppskattas av både killar och tjejer. Killen som far illa när föräldrarna far illa men som samtidigt lär sig att ta ansvar, den käcka kompistjejen som med visst motstånd accepterar att killen är förälskad i en varulv (!) och den lagom tröge kompisen som bara finns med för att förklara att killen inte är en enstöring. Resultatet blir inte på långa vägar så bra som när Ajvide Lindqvist gör samma sak för vuxna läsare, men å andra sidan är hans Låt den rätte komma in alldeles för hemsk för att jag skulle vilja/våga sticka den i handen på en elev (kanske på vårkanten i nian, när det ljusnar ute). Jag har en liten invändning möjligen: det här är den andra boken samma sommar (Fallen ängel är den första) där en av karaktärerna sätter sig framför datorn och googlar fram en hiskelig beskrivning av det hiskeliga som sker. Den hiskeliga beskrivningen får också läsaren ta del av och av någon anledning känns texten överflödig.

*Minas kärlek, Cynthia Voigt

Då och då har jag återvänt till syskonen Tillerman och den östkuststad där de så småningom hamnar. Nu möter jag dem via Mina, en fysiskt och intellektuellt begåvad flicka som fram till de tidiga tonåren inte bekymrat sig så mycket om hur hon ser ut, än mindre vilka förväntningar och fördomar hennes utseende väcker. I Voigts böcker tillåts alla personer vara fylliga, intressanta och framförallt mänskliga, oavsett hur stor eller liten betydelse de har för handlingen. Just i år, när min sommarledighet inleddes med nära fyra veckor i ett ekonomiskt nedgånget USA, känns Voigts text särskilt ömsint. Det är svårt att förklara, men hennes beskrivning tangerar mina intryck av USA, trots att Minas kärlekslängtande somrar utspelas för mer än 30 år sedan. Böckerna om syskonen Tillerman, som inleds med Vägen hem, är högkvalitativ ungdomslitteratur. De kräver läserfarenhet och de utvecklar läsarens empatiska förmåga. Böckerna kan läsas fristående, men för att verkligen förstå hur dramatiska och känslosamma de är (för känslor är inte något som Voigt skriver högt om), bör de läsas i den ordningen de är skrivna. Böckerna har några år på nacken, men du hittar dem på bibliotek och antikvariat.

Ursäkta att man vill bli lite älskad, Johanna Thydell

Hm, här har vi ytterligare en av de där ungdomsböckerna som inte bara lägger år mellan mig och berättaren eller berättarjaget. Nora, bokens jag, går visserligen på gymnasiet och flera av hennes vanor och erfarenheter hör hemma där, men tonarten är mer högstadielik. Jag är ju en ganska enkel läsare som gärna vill gilla huvudpersonerna och Thydells roman utmanar mig på den punkten; Nora är för självupptagen för min smak. Samtidigt är självupptagenheten och insikten om hur vilse den kan leda en ung person ett centralt och välbeskrivet tema i boken. Efterhand övergår romanen till att bli en slags självinsiktsdeckare där den noggranne läsaren sitter med fler kunskaper än berättarjaget. Det är skickligt uppbyggt och gör lite lagom ont på vägen. Jag kanske ska tillägga att jag tycker att det sups, kräks, röks och förnedras i överkant och att föräldrarnas stora frånvaro (här nämns de bara som F:en) är orealistisk, men det kanske berättar mer om mig själv än om genomsnittliga tonårstjejer. Eller uppfattar alla tonåringar sina föräldrar som taffliga kulisser i en kass amatörteater?

*Yxan, Gary Paulsen

Allt sedan Defoes Crusoe gled in i barn- och ungdomssfären har denna fyllts av böcker om överlevare och äventyr präglade av begränsad utrustning och tillgång på mat. Kensukes rike av Michael Morpurgo, som jag läste förra sommaren, och Yxan är två goda representanter för genren. Också i Yxan är huvudpersonen en ung pojke som i jakten på föda och skydd undan naturkrafter utvecklas till en ung man. Brian ska, för första gången sedan skilsmässan, bo hos sin pappa som arbetar med oljeutvinning i norra Kanada,. Han flyger dit som enda passagerare i ett litet plan och får inte vara ensam länge med sina funderingar kring föräldrarna eftersom piloten mycket abrupt dör i en hjärtinfarkt. Jag läste boken snabbt, inte bara för att den var lättläst utan också för att den var så spännande. Jag tyckte särskilt mycket hur författaren låter Brian namnge de okända växterna och djuren, som ett sätt att bemästra den nya miljön. Både Kensukes rike och Yxan har några år på nacken, men de går att hitta på biblioteken.

Bara kärlek kan krossa ditt hjärta, Gunnar Ardelius

Morris bor mest hos mamma men umgås mycket med sin pappa. Pappan har en alldeles egen dialekt, som ett eget språk och sakta kommer läsaren till insikt om pappans psykiska sjukdom och Morris komplexa relation till båda föräldrarna. Mitt i allt detta försöker Morris överleva dagen som övergiven av sin första stora kärlek.

Det är lite märkligt, men när jag skriver detta har det gått fyra-fem dagar sedan jag läste romanen och det är först nu, när jag skriver titeln, som jag inser hur flertydig den är. Titeln får dig att tro att romanen, i likhet med de flesta ungdomsromaner, handlar om kärlek mellan ungdomar. Och visst är det så, men, till skillnad från flera av romanerna i genren ”ung man eller kvinna törstar efter kärlek”, så ger romanen utrymme för andra kärleksfulla relationer, t.ex. den mellan barn och förälder. Det här är en bok med litterärt motstånd. Ardelius skriver på en snuttprosa som jag inte är glad i, men det han skriver om tar över och till sist organiserar min hjärna sig efter den upphuggna rytmen. I tydlig kontrast till den litterära stilen står kroppen och dess spår. Det pillas, rivs och klibbar. Också detta bjuder motstånd, men snart inser jag hur typiskt tonårigt det är och hur frånvarande det kroppsliga är i många tonårsromaner. Visst pussas det, men saliven utelämnas oftast.

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Gunnar Ardelius

För andra gången denna sommar inser att den boken jag läste för några dagar sedan är den boken som är tänkt att läsas efter, eller åtminstone är skriven efter, den bok jag läser just nu. Nu får jag åter möta Morris och Betty, som av begripliga skäl har en mindre roll i Bara kärlek kan krossa ditt hjärta. Båda böckerna har så långa titlar, särskilt den jag nyss avslutat, att det är tekniskt svårt att skriva om dem. Den bok som går snabbast att läsa har längst titel. Ardelius lyckas med något beundransvärt: böckernas språk är mycket olika och den första boken i bokparet har ett snävare innehåll ändå känner jag igen Morris. Jag blir förtjust i honom, särskilt de drag som han själv verkar vara lite rädd för, infallen och tankesprången. Han är rädd för att det ska visa sig att han är lik sin manodepressiva pappa och kanske är det den rädslan som gör att han inte klarar av den intensiva första förälskelsen. Boken är lättläst men handlar inte om enkla saker. För en lärare i svenska är det alltid tacksamt att hitta sådana texter.

Snart är jag borta, Hedda Jedvik

Det är kanske så att det går att få en överdos av ungdomslitteratur som handlar om bästistjejerna som via killar, musik och någon form av självskadebeteende eller självförnekande hittar vilse i sin relation. Det är kanske så att det går att hitta större värden i sådan litteratur om du också längtar bort, längtar dig äldre eller längtar dig till tillbaka till din egen bästisrelation sådan den var förut. Det är kanske så att det kan finnas en befrielse i att läsa en bok om flickor som sotar ögonen, lyssnar på Håkan och BD, klär sig i trasor och spets men som inte går i tidsfällor och skriver allt för utstuderat om EMO eller hipsters. Men jag har läst för många böcker i snarlika tidsdräkter denna sommar så boken om Maja och Lina blir bitvis en stilla kamp. Tyvärr inte med mig själv, vilket jag gillar, utan med boken. Lite för mycket type casting och, återigen, lite för mycket fylla, kräk och röka.

Fast, och detta är ett viktigt tillägg, skildringen av Lina, vars självförnekande är utlöst av ett övergrepp, är upprörande och känns, tyvärr, realistiskt. Om du söker fler böcker på samma tema läs Kort kjol av Christina Nord Wahldén. Författaren är journalist och använder sin erfarenhet och kunskap om unga kvinnor som får sin rätt att vara glada i sig själva beskuren av både själva övergreppen, våldtäkten, och av rättsprocessen som följer.

Farsta falla fritt, Ulrika Lidbo

Så är det naturligtvis. I likhet med mig, som umgås med tonåringar hela dagarna, vet också ungdomslitteraturförfattarna att en av de största utmaningarna för de unga är att tänka utanför sig själva, att andra kan ha liknande känslor, att andra också sitter och håller på sina tankar och inte vågar uttala dem och att andras fasader också kan vara just fasader. Temat har jag mött flera gånger nu: två tjejer – här gymnasister i ettan – till synes mycket olika, hittar varandra i sina respektive kriser. Vägen fram till den andra kantas av misstro, förakt, fördomar och självförebråelser, vrånga bilder av vad den andre tänker, tror eller vet. Det är de inåtriktade förebråelserna, anklagelserna mot det egna jaget, som leder dem framåt. Mira, som först inte ser att hon håller på att ta efter blandmissbrukande mammas livsstil, skäller på sig själv när hon sagt stygga saker till Henrika, som har allt inklusive starka skuldkänslor inför sin pappas hjärtsjukdom. Boken är ett gott hantverk med undantag för några platta vuxengestalter som många tonårsromaner inte verkar klara sig utan.

Hemligt ansikte, Inger Edelfeldt

Hemligt ansikte består av två berättelser: den trettonåriga Astrids bångstyriga uppgörelse med sina vattenkoppor, sig själv, sina föräldrar (framförallt sin mamma), sin bror, tjejen i klassen som kanske var en kompis och killen i klassen som kanske är en förälskelse respektive den saga som Astrids moster Malin skriver för att hjälpa henne, kanske inte bara med vattenkopporna utan också med allt det där andra. Det har gått en dryg vecka sedan jag läste boken när jag skriver detta och det är sagan som flyter fram ur minnet först. Den är lätt, luftig och vacker utan att vara banal. Den gröna prinsessan göms för folket bakom vackra masker, tillverkade av den mystiske man som kanske är hennes far. Jakten på den som ska få prinsessan och kungariket präglas av fåfänga och död och när pesten närmar sig flyr prinsessan. Astrids reaktioner, både på den framväxande sagan och på tillvaron, leder mosterns skrivande och spänning uppstår: Hur ska det gå för prinsessan och hur ska det gå för Astrid? Jag tänker att boken passar både yngre läsare, de som vid elva, tolv år känner hur de liksom glider i förväg in i tonåren och äldre läsare, de som vid femton, sexton inte bryr sig om huvudpersonens ålder utan är mer intresserade av berättande och av mänskligheten i stort.

*Magi, Angie Sage

Magi är första boken av minst sju (jag har inte fördjupat mig så i detta) om Septimus Heap. Jag kommer inte att läsa någon av de andra. Den är en av alla de böcker om trollkarlar och trollkvinnor, eller ska jag säga trollpojkar och trolltjejer, som dyker upp i kölvattnet av Harry P. I likhet med TV-serierna Merlin eller Xena, Krigarprinsessan är berättelsen en märklig hybrid (blandning) av medeltid och nutid. Miljö, kläder och samhällsskick är medeltida medan dialog, relation och känslor är nutida. Jag gillar det inte! I likhet med HP-böckerna, lider Magi av författarens försök att genom bortförklaringar och tillägg göra berättelsen sammanhängande. Den glesa väven av premisser (förutsättningar) avslöjar alldeles för tidigt hur det egentligen hänger ihop med den försvunne sjunde sonen till den sjunde sonen det Heapska familjeträdet. Karaktärerna är löjligt enkla och påminner mest om onda respektive goda figurer i B-filmer från Disney. Om jag ska vara lite snäll och försöka föreställa mig en läsare som tar emot boken mer positivt än jag, så tänker jag mg någon som i slukaråldern får ett trollkarlsryck och rusar genom Magi lika snabbt som jag bläddrar genom en banal inredningstidning i väntan på tandläkaren. Man får bara hoppas att läsningen inte påverkar bokvalen för resten av livet.

Ormfågel, Mats Wahl

Det finns två aspekter av läsande som hör tonåren till och som hos många läsare mognar bort med åren: förhållandet till bokens slut och den stärkta läsupplevelsen som uttrycket baserat på sanna händelser skapar. När jag var i tonåren jäklades min bästis med mig genom att rycka åt sig boken jag för tillfället läste och högljutt, på språng genom huset, läsa de sista fem, sex meningarna. Hon springer fortfarande snabbt och klarade på den tiden av att läsa utan läsglasögon. Och i likhet med många tonåringar idag, skapade närheten till någons verklighet ett extra sug i min läsning. För min del slocknade suget tvärt när jag läste om en pojke som misshandlats till döds och läsningen kantades av rättsläkarnas bilddokumentation. Kombinationen fiktion och fakta äcklade och skrämde mig.

Ormfågel inleds med att läsaren får veta att berättelsen kommer att spänna sig över tio dagar och att huvudpersonen Ellen då kommer att ha livshotande skador och ligga på en intensivvårdsavdelning. Författaren fortsätter att med jämna mellanrum inflika vad som kommer att hända samtidigt som vi får följa Ellens första dagar och första kontakter på den nya skolan. Varken skolan eller Ellen är särskilt lyckliga, vilket nu måttet på lycka är, och det är en svart berättelse. Ändå är den full av ljusglimtar. Ellen är, sin trasiga familjeberättelse till trots, en rakryggad tjej, begåvad med konstnärlig förmåga. En asfaltsblomma. Ormfågel är inte en sann berättelse, men Wahl använder sig av fakta och journalistiskt material. Det övergripande temat är skolbränder och han vill gestalta vad som ligger bakom dem. Wahl har skrivit en bok om vad som i värsta fall skulle kunna bli sanning. Boken är språkligt utmanande och författaren växlar skickligt långa dialoger med tystnader. Wahl har besökt många skolor och som lärare känner jag igen mig i delar av de miljöer han skildrar; tack och lov känner jag inte igen mig i den förfärliga atmosfär som präglar Ellens nya skola.

Emmy Moréns dubbla liv, Barbara Voors

Åh, den här hade jag störtgillat när jag var sådär femton år. Mixen av något realistiskt och något verklighetsrubbat.  Den unga Emmy Morén hittar en äldre Emmy Morén. De båda kämpar med sina liv och lustar och mejlväxlingen blir deras livlina. Men vilka är de? Finns de båda? Är de samma person? Vad är det som inte berättas? Emmy Moréns dubbla liv är ett kvalitetsalternativ till tonårsläsare som fastnat i Gossipträsket på jakt efter en vuxnare och mognare kontext än vad många tonårsromaner kan de dem. Jag har en några invändningar, t.ex. tycker jag att det är mer förvirrande än spänningshöjande att brevromanens struktur emellanåt bryts (och då menar jag inte de märkligt felformaterade mejlen som ibland dyker upp), men det är just samspelet mellan intrig (vilka är det egentligen som skriver) och tema (identitetssökande) som gör att romanen känns helgjuten.

Kulor i hjärtat, Cilla Nauman

OK, det är ett år sedan jag läste den här, så Naumans åtta noveller om Tom som går i åttan hör inte till sommaren 2011. Men det är ju så snyggt gjort: de åtta texterna om t.ex. första kyssen, om rädsla eller om den där släktingen som inte riktigt är som andra kan läsas självstående men tillsammans skapar de en sammansatt bild av åttondeklassaren och hans omvärld. Kulor i hjärtat är en perfekt bok för dig som kanske inte hinner läsa så mycket, som kanske inte läser så fort men som ändå vill ha kvalitet på läsningen och vill berättelsen inte ska vara för barnslig. Jag skulle gärna vilja läsa boken ihop med ett gäng killar i åttan.

*Skuggspel, Gillian Cross

Boken har några år på nacken och hittas förmodligen bara på biblioteket men om du som går i sexan till åttan skulle få tag på den och om just du är lockad av berättelser som ligger mitt emellan fantasy och realism, så gillar du säkert Skuggspel. Det är en spökberättelse men både miljön och gestalterna är på många sätt helt vanliga: Jackus som alltid känt sig obekväm med mammans bästa väninnas jämnårige son Marshall, Ann som, i likhet med många andra, är attraherad av den självgode Marshall och den engelska skolmiljö där fröken Lampeter drar igång en iscensättning av Sweeney Todd. För att läsaren ska skrämmas av en spökberättelse måste det finnas något som gör romanen trovärdig, något som gör att det kunde vara på riktigt. När Marshalls tolkning av den blodtörstige Sweeney Todd får oanade konsekvenser är det råheten i tonen mellan ungdomarna som skapar trovärdigheten. Gillian Cross’ New World bygger delvis på samma balansgång mellan det obehagliga, i det fallet ett spel inom ramen för en virtuell värld, och helt vanliga killar och tjejers känslor och oro.

Några snabba tips från sommarläsning 2010:

• Glappet av Christina Herrström, om relationer och vuxenblivande. Den har några år på nacken, men håller bra, du behöver viss läsvana, mycket dialog. Jag skrattar emellanåt.
• Inga bomber över Skärholmen av Hans Olsson, om kultur- och relationskrockar, om vänskap mellan killar, första tjejen, om fotboll och om att ha föräldrar med erfarenheter från krig, välskriven, berörande, trovärdig.
• *Sommaren jag blev vacker av Jenny Hahn, första boken i en serie. Om vuxenblivande, förälskelse (i någon som alltid har funnits i närheten), om att upptäcka sig själv. Mycket amerikansk men känns trovärdig.
• Kabinettets hemlighet av Martin Widmark, om tidsresor till det sena 1700-talets Linköping, till Rom och till medeltiden, fyndigt upplägg, spännande för dig som är intresserad av historia.
• *Breven inifrån av John Marsden, smart, snygg och överraskande brevroman av författaren till succésviten som inleds med Imorgon innan kriget kom, också det riktigt bra ungdomslitteratur för både killar och tjejer. Läs dem gärna på engelska!
• Poker Mongo av Hans Carstensen, knasigt, friskt och sorgligt i en enda röra. Loserkille i 17-årsåldern får för sig att pokertänk kan hjälpa honom att få ordning på tillvaron.

Några böcker som jag vill läsa sommaren 2012:

• Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeld
• Det händer nu, Sofia Nordin
• Pojkarna, Jessica Shiefauer
• Cirkeln, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
• Bortom världen utanför, Hedvig Andersson
• Människoätande människor i Märsta, Aase Berg
• Blodets röst och Skuggvandrare, uppföljare till Skuggvarelser av Magnus Nordin
• Hoppas, Åsa Anderberg Strollo
• 62 dagar, Cilla Nauman
• Bortom saknaden, Bo R Holmberg
• Underfors, Maria Turtschaninoff
• Språkresan, Mats Berggren
• *Hitta Violet Park, Jenny Valentine
• *Theodore Boone, John Grisham
• De starkare, Inger Frimansson
• Stand-up psycho, Hans Carstensen
• Boktjuven, Markus Zusak